Det är inte alls omöjligt att något som liknar ovanstånde kommer leta ner sig i min mage idag. Cafe Färgargården har de elakaste våfflorna på den här sidan Östersjön och det har jag inte ens fått betalt för att säga. Inte ens en våffla.
Jag har faktiskt fått en (hel) del önskemål att jag ska skriva ännu en bok i serien om skejtaren. Det är ju extremt roligt, men vad ska jag göra med mina andra sju projekt då? Och jag som vill skriva en deckare, eller fantasyserie på 18 band eller nästa stora generationsroman! Vadskamangöra, vadskamangöra?
Jag har ju tänkt skriva fler efterföljare. Antingen sådana där populära prologer (som utspelar sig innan dagböckerna och överlag innehåller mindre svordomar. Typ Star Wars.) eller vanliga efterföljare. Fast hur länge som helst kan man ju inte hålla på med efterföljare. Rätt som det är kommer huvudpersonen vara lika gammal som mig och då är det slut på det roliga.
Andra bloggar om: författare, skriva, litteratur, böcker, skejtare
Flottig pizza två dagar i rad, på samma ställe. Och jag visste att den var flottig i överkant redan till att börja med. Det man lär sig av historien är att man inte lär sig något av historien.
Idag har vi lärt oss:
Att bli "rickrolled" betyder att man klickar på en länk som man tror leder till något kul, bara för att hamna på YouTube där Rick Astley sjunger "Never gonna give you up". Eftersom jag inte riktigt fattar det roliga i det hela ser jag det som stor humor. Jag minns faktiskt Rick. Jag var där. Och jag tyckte illa om honom (eller han hade jag väl inget emot. Låten däremot. Jeeez!)
Här kan du läsa mer om Rick Astley (varför man nu skulle vilja göra det).
Haha - ful-tv!
Med HDTV är skärpan mycket bättre. Det innebär att varje rynka på artisterna kommer synas.
– Man ska nog inte vara över 35 för att vara med i tv längre, säger Gunilla Nilars.
Herregud - menar de alltså att, att, att…. Att artister får rynkor och åldras som vem som helst? Säg inget till Madonna. Så nu ska de stå där med vita lakan på huvudet för att ingen ska se de fina linjerna kring ögonen. Man vill ju inte ha ett uppförstorat russin framför sig i teverutan.
Jag börjar förresten redan få rynkor, fast jag bara är 33 (även om det är närmare 34) och dessutom har jag fått några trivselkilon kring midjan. Förmodligen skulle hela jag vara i sopsäck om jag skulle uppträda.
Day 7: Mail today. One piece. A small note from Nicky that was actually a Xerox of a text message that her assistant put a stamp on and mailed. She wrote, "Ya know that band from a long time ago, 10,000 Maniacs? There were only, like, five people in that band."
The Paris Hilton Prison Diaries
Andra bloggar om: paris hilton, fängelse
"Middle age is when your broad mind and narrow waist begin to change places."
Citat av E. Joseph Crossman.
Jag tycker inte om när det är för varmt. Och det är ändå bara början på sommaren. Det känns som om man ligger i stekpannan och långsamt steks i två månader. När det sedan blir augusti är man illrosa men fortfarande blodig inuti, ungefär som en god biff ska vara alltså.
Det är inte riktigt okej att klaga på värmen, snudd på skandallöst faktiskt.
- Fy fan vad det är vamt, kanske man säger.
- Klaga inte! Det är bara sommar en gång per år!
Jag vet att jag en gång i tiden uppskattade sommaren. Sedan, någon gång under tonåren, blev jag svartrockare. Jag lyssnade på the Cure, Sisters of Mercy, Fields of the Nephilim, Joy Division och tusen andra band som sjöng med sköra ångestladdade röster. Jag gick med oknutna Dr Martens, långa skjortor, svarta skinnjackor och skydde solen som pesten, just för att inte anta den där lätt rosa tonen. Rosa ser nämligen dåligt ut ihop med svart.
Det sitter fortfarande i, även om jag numera inte går omkring i fullt så stiliga kläder. Man skulle kunna tro att jag har vampyrblod i mig för så fort jag blir utdragen i solen blir jag svag, lite irriterad och trött. Dessutom börjar det ryka om huden.
Häromdagen var jag ute och drack några öl med Tyngdlyftaren (okej, enda bra med sommaren är att man kan sitta ute och dricka öl vilket betyder att man kan röka samtidigt).
Efter en stund fick jag syn på en televisionsapprat där de råkade visa väderleksrapporten. Eller, det verkade inte vara så mycket att rapportera för hela väderkartan var fylld av stora, feta, vibrerande solar.
Jag påpekade det för Tynglyftaren.
- Vad trevligt, sa han bara där han satt med sitt brända helrakade huvud.
- Säkert, sa jag. Vad röd du är förresten.
- Jag är inte röd. Jag är solbränd.
- Mmm. Om kokta kräftor anses ha en sund solbränd hud så är’u nog det.
- Vad i helvete!
Nej.
Den bästra frasen jag vet är "Hela sommaren regnade bort". "Vi hade i alla fall tur med vädret" betyder i mitt fall åska och för tidiga höststormar.
Pusst. Jag blir trött bara jag tänker på det. Verkar jag osamanhängade beror det på att jag sov typ två minuter inatt. Dels väckte kattjäklarna mig och dels blev jag långsamt mikrad i mitt lilla rum när natten ändrades till morgon och ny plågsamt solstinn dag var här.
Andra bloggar om: sommaren, varmt, väder
Om jag fortsätter i den här takten kommer det förmodligen börja ramla bort inlägg, i omvänd kronologisk ordning.
Men det har bara varit ett sådant år, ett toalt genomträngande icke-produktivt år. Ibland känns det som att det är helt tomt i den kreativa delen av kroppen. Förmodligen borde jag överge att som har med skrivande att göra och ägna mig åt … Nej, jag vet inte vad jag skulle ägna mig åt då. Kanske ge mig ut på de sju haven.
Eller också borde jag börja med sådana där bilderböcker för barn. Då behöver man ju inte så mycket text iallfall.
Fast det är klart. När jag väl fått en text klar, hur lite den än är brukar det snabbt ramla på fler. Ungefär som när man druckit upp en öl på krogen. Slutar man där är hela företaget rätt meninglöst.
Knark.
Intressant att det blir så uppmärksammat att Centerns Fredrick Federley knarkat litegranna (så då måste ju även jag skriva om det). Han är ju Centerparist. Klart det faller sig naturligt att röka lite gräs. Vad skulle vara mer naturnära? Kokainet vet jag däremot inte hur naturnära det är.
Det är befriande med lite moralpanik ibland.
Jag har med knarkat litegrann men det är ingen som bryr sig om det. Eller kan vi kanske se rubriker i framtiden:
"Okänd ungdomsförfattare erkänner: Jag har puffat på den magiska draken".
Men det var längesedan nu så det är nog preskriberat och återstår bara som härligt minne.
För övrigt vill jag rekommendera alla att inte använda droger (i alla fall inga olagliga). Dock citerar jag gärna den oväntat bra filmen Love Actually:
"Hiya kids. Here is an important message from your Uncle Bill. Don’t buy drugs. Become a pop star, and they give you them for free."
Andra bloggar om: federley, knark, droger