Radikalisering
Skapad: 2008-01-16Ibland funderar jag på om jag inte borde göra någon radikal förändring med mitt liv. Men det enda som händer är att jag slutar äta choklad varje dag, tills jag hittar någon ny sort.
Julgranen
Skapad: 2008-01-15Det var roligt och fint att ha en julgran. Men nu är problemet hur man får fanskapet därifrån.
Trädet ifråga är en stor och ståtlig Kungsgran. Att över huvudtaget få in den i lägenheten var ett problem i sig och då var den ändå insvept i något slags garn.
Nu är den fortfarande lika stor, men även torr och skör. Man behöver bara tänka lite på den så börjar den barra.
Jag funderar på om jag ska slänga ut den från balkongen, elda upp den eller såga ner den i små bitar och smuggla ut den i små soppåsar.
Inget av alternativen är särskilt bra. Slänger jag ut den från balkongen kan den hamna i huvudet på någon Eldar jag upp den så… Ja, vad kan hända när man eldar saker?
Och det går inte såga den i småbitar för jag har ingen såg. Annars var det nog ett ganska bra alternativ.
Återstår bara att barra ner hela lägenheten, trapphuset och bilen för att ta den till soptippen som en god medborgare.
Allt detta besvär för några dagars julefrid. Nästa gång for det bli en julkanin istället.
Släktforskning
Skapad: 2008-01-14Har skrivit upp mig för en kurs i släktforskning. Min förhoppning är såklart att hitta någon spännande släkting. Men ganska troligt är det mest backstugesittare rakt igenom.
Den här apatin och latheten jag har kanske är ett släktdrag. Jag undrar vad man gjorde istället för att spela dataspet förr i tiden? Kastade kottar på varandra?
Det är ju iallafall socialt.
I helgen kollade jag på gamla kort. Av det lärde jag mig att man inte såg så tuff ut i slutet av 80-talet och det tidiga 90-talet, som man trodde att man gjorde.
Saker som händer
Skapad: 2008-01-10Jag börjar helt klart få sämre syn. Häromdagen stod jag och läste innehållsförteckningen på en produkt av något slag och min tjej undrade om jag drev med henne.
- Vad skulle jag driva med dig om? sa jag.
- Behöver du hålla paketet sådär långt ifrån dig?
- Ja, sa jag. Det går inte att läsa annars.
Här läste tjejen ifråga snabbt upp allt som stod på paketet. Jag sa att jag trodde hon drev med mig. Det gick absolut inte att läsa. Då påstod hon att jag var i det närmaste blind. Saker och ting hade kanske eskalerat till ett bråk om jag inte dragit mig undan och muttrat något om dålig belysning.
Förmodligen behöver jag iallafall brillor. Det gör mig inte så mycket. Kanske kan det till och med få mig att se inteläktuäll ut. Tydligen behövs det för samma flickvän som påpeka mig dåliga syn, tycker att jag ser ut som en avdankad knarkare på mitt Facebook-kort. Själv tycker jag att jag ser rätt stilig och finurlig ut, men så har jag ju dålig syn.
Och just det ja. Rynkorna under mina (dåliga) ögon sprider sig som sprickor i förtorkad jord.
Det är underbart att bli äldre.
Man blir mer vis.
Man har en större erfarenhet att hämta av.
Man blir säkrare på sig själv.
Man får stelare kropp.
Man får sämre syn.
Man blir bekväm.
Man får rynkor under sina ögon (till att börja med).
Och eventuellt börjar man tappa håret också (peppar, peppar, ta i trä, inte än)
Helvete.
Medelålder - Ungdom 3-5
Ta mig tillbaka till 1997.
Fulbord
Skapad: 2007-12-13Julbord igår. Röda ögon och två, tre extra rynkor idag.
Det blev trots det inte så sent och väldigt försiktigt med starkvaror: bara några öl och den minsta lilla whiskey man kan tänka sig. Men kanske är bara faktumet att det fanns en möjlig chans för dåligt liv och odygdigt leverne tillräkligt för att kroppen ska ställa sig i varningsläge.
Nu ska jag kolla på Björn Ranelids julkalender.
In your face, book
Skapad: 2007-12-12Jag försökte mig på Facebook. Och jag finns väl förvisso kvar där än.
Men det passar inte mig ordentligt. Visst är det kul att stöta ihop med gamla klasskamrater och övrigt löst folk man av olika anledningar umgåtts med. Man skriver ett meddelande och frågar "Hur är det? Vad jobbar du med? Några barn?" och får eventuellt någon svar tillbaka. Jag säger eventuellt, för det är inte alls säkert att man får tillbaka något. Ibland verkar det största målet med Facebook vara att ha stora kompislistor. Alternativt att vara med i några jävla vampyr-, zombie-, varulvsmördarlekar.
Naturligtvis är FB bra på…. vadhetere… Socialt nätverkande…. Och kanske diskussion också, om man gillar sånt. Jag bryr mig för lite om vad folk tycker för att vara riktigt bra på att diskutera. Inte heller är jag särskilt social.
Nu vet jag inte riktigt var jag ville komma med det här.
Som så ofta när jag håller på med något tappar jag bort mig själv någonstans i mitten.
Andra bloggar om: facebook, socialt nätverkande, diskussion
Nya tider
Skapad: 2007-12-12Nu vet jag inte om den här nya designen blev så mycket bättre, men det är i alla fall blått. Dock tycker jag texten ser väldigt ihoptryckt ut? Hur ska det bli med mina romanlånga inlägg?
Jag antar att det är något vi får lära oss leva med, åtminstone till det är dags för nästa uppdatering av designen.
Annars händer det inte så mycket.
Jobbar på dagarna.
På kvällarna: spelar dataspel, diskar, umgås med tjej (som dock tyngs hårt av skolarbete), sover, lagar mat, petar på katterna…
Utöver det: Inget.
Jag funderar verkligen på att börja på en kurs eller något.
Det går inte att kommentera
Skapad: 2007-11-20Uppdatering: Jo, nu ska det faktiskt gå att kommentera igen. Men varför någon skulle vilja göra det på en sajt som inte uppdateras kan man fråga sig.
Tills den dagen kommer, då jag antingen börjar uppdatera den här sajten eller gör något annat med den, går det inte längre att kommentera några inlägg. Om du försöker kommer det bara upp ett felmeddelande. I värsta fall kommer hela din dator gå sönder.
Den här dratiska åtgärden är på grund av att spammare tydligen gillar sajter som inte uppdateras så ofta. De senaste dagarna har jag fått hundratals kommentatorspam. De flesta har inte gått igenom, men ibland kan man ändå tvingas att moderera vissa tveksamma inlägg (alltså sådana som spamfiltret inte är säker på är spam, men som oftast är det).
Misströsta dock inte. Vill du något kan du ju skicka ett mejl härifrån.
Ha det nu så bra!
Kedjebrev - you can’t live with them and you can’t shoot em
Skapad: 2007-10-25Det händer inte lika ofta nuförtiden, men det händer ändå. Kedjebrev alltså. Sådana där brev där det står "Ahh, du är unik. Du är underbar. Det här brevet betyder att tänker på just dig." Alternativt har någon skickat ut mejlet till alla i sin kontaktlista och ger ganska troligt blanka fan i mig. Ännu mer troligt är att personen ifråga inte alls tycker att jag är underbar. Möjligen tycker han eller hon direkt illa om mig men eftersom jag finns med i kontaktlistan får jag mejlet.
För det är ju vad hela grejen handlar om; Att skicka ut så många mejl som möjligt. Ibland händer det till och med att det finns undertryckta hot vad osm händer om man inte skickar vidare. Typ: alla kroppsbehåring kommer falla av om man inte skickar vidare till 15 personer. Men om du skickar vidare kommer du ganska troligt vinna på lotto och det blir milk and honey resten av livet.
Jag hamnar i en liten inre konflikt när jag får kedjebrev. Dels hatar jag det och jämställer det med spam, men dels är jag av det skrockfulla slaget. Om någon skulle säga till mig med säker röst "Du måste säga multiplikationstabell efter varje verb du säger, annars kommer du få klumpfot" så skulle jag kanske inte helt följa uppmaningen, men jag skulle noggrant kolla min fot.
Än så länge lyckas jag alltså ta bort kejdebreven, men jag vet inte hur det kommer gå i framtiden. Jag blir mer och mer nojjig med åren och har överlag ett mer skört psyke.
Förmodligen beror det på att jag inte är ute och festar så mycket längre. Man är lugnare till sinnet om man ständigt går och är lite bakis.