En fd. skejtares dagbok

Viva las joker

Jag är ju inte mycket till spelare alltså. Men 135 mille?! Och vinnaren har inte gett sig till känna än.
Herregud. Förmodligen har karln eller tanten fått en chock och ligger och gömmer sig för tilltänkta bedragare och tjuvar.

Jag skulle inte ha några problem med att vinna 135 miljoner. Det där med "Det är FÖR mycket pengar" funkar inte för mig.
Jag hade beställt en limo och bokat en orkester som välkomnade mig när jag hämtade vinsten. Kanske hade jag även skjutit till några tiotusenlappar till någon skolklass som kunde stå och hälsa mig med flaggor och vimplar.

Vad gör man för 135 miljoner? Köper en lägenhet, något hus, ny bil, goda ostar, ett par datorer, en cykel? Men sen då? Vad gör man med de 130 miljoner som blir kvar?
Känner jag mig rätt hade jag förmodligen funnit ett sätt.

Andra bloggar om: lotto, joker, vinst, pengar, miljonär

Arkiverad i Kommentar | 1 kommentar »

En blandad blandning och lite jazz

Fan vet om det inte börjar lossna på skrivfronten. Jag hyser hopp.

Och en helt annan grej var att jag ringde och väckte min relativt nygifte kompis Matte. Han är på smekmånad (smekvecka snarare) i New York. Det hade jag helt glömt bort.
Men jag tyckte att signalerna som gick fram lät lite konstiga.
När han svaradede lät han sömndrucken, eller kanske drucken. Jag har lyssnat på honom drucken, många, många gånger. Fast då har man inte varit helt stabil själv så det är svårt att minnas hur han låter.
Men nu lät han alltså sömndrucken alternativt svårt depirmerad.
- Väckte jag dig? hälsade jag glatt.
- Mmmmm.
- Oj, är du sjuk?
- Hmpffnejaeinewyork.
- Sa’ru?
- Ä i NuJork!
- Shit. Sorry man.

Helvete. Jag ringde och väckte dem och kanske vaknade lillgrabben också och vägrade somna om.
Makes me feel so proud of myself.

Notering: skriv upp i almanackan när kompisar är bortresta till andra tidzoner.
Men Matte är å andra sidan så slapp att han inte ens berättat NÄR han skulle åka? Eller har han det?
Jag vet inte.

Arkiverad i Personligt | 2 kommentarer »

Oh brotha!

Normalt, när man viljat äta lite italienskt i Norrköping, har man fått gå till mycket förträffliga Trattoria Pappa Grappa. Det är en en grymt bra restaurang: Trevliga servitriser och bartendern kan blanda till drinkar som kan sänka den mest förhärdade suputen. Men de har fått lite konkurrens.
Idag lyckades jag övertyga tjejen om att det vore en bra idé att gå ut och äta. Det är ju så jobbigt att laga mat (fast jag hade faktiskt gjort keso-plättar till frukost).
Vi valde det relativt nyöppnade Trattoria Asti. Som ni säkert förstått är det en italiensk restaurang. Jag är svag för italiensk mat. Det är något med kryddningen, även om det såklart skiljer sig mellan de olika regionerna. Av de länder vars matlagning jag provat håller jag den italienska för att vara den främsta.
Hursomhelst åt jag en sagolik fläskfilé med gorgonzolasås och vitlöksfrästa champinjoner. Tjejen åt någon laxfjäril med basilikacremé. Till efterrätt tog hon en pannacotta som av någon anledning fick mig att skrika "Oh, brother!" rakt ut. Kanske för att den var så himla god.
Själv fortsatte jag läppja på min italienska öl till efterrätt. Jag är en enkel man.
Mat ska vara italiensk.
Öl ska vara ljus och lite blaskig.
Oh, brother!

Arkiverad i Personligt | 1 kommentar »

Superjas

Appropå de här Jasplanen till Norge, så kan man faktiskt gå in och titta på offerten som svenska regeringen gav till Norge. Det är en offentlig handling.
Men för att du ska slippa göra det ska jag här presentera utdrag från den:

Att: Jens Stoltenberg/ Harald V

Carl XIV, kung

————

Jeezes

Arkiverad i Kommentar | 0 kommentarer »

Fyllhund

Jag vill med ha en hund som jag kan ta med på krogen. Det där såg jag i onsdags när jag och Tyngdlyftaren drog i oss några öl på ett lokalt hak. Hunden var ett populärt inslag för många gäster som gick förbi och hälsade. Själv besinnade jag mig för det skulle lätt kunna bli att jag slängde mig på golvet och rullade runt varefter jag hade blivit utslängd.
Det hade ju inte varit första gången dock, mind you.

Arkiverad i Personligt | 0 kommentarer »

Den ryska frun

Referer-spammet från Ryssland är på uppgång. När man kollar statistiken (vilken för övrigt är extremt sorglig) ser man framförallt länkar från Bloggar.se, Nyligen och några dagstidningar vars artiklar man själv trackbackspammat.
Men lite här och var ser man sajter som någonstans har orden "russiangirls", "russianbride" och så vidare.
Jag kan ärligt talat inte se varför de ska ha något intresse att länka till mig. Min böcker finns intre översatta till ryska om ingen har ninja-översatt dem, vilket bara skulle göra mig glad.

[tag]spam[/tag]

Arkiverad i Blogg | 0 kommentarer »

Belgiska chokladmästare

Jag läser att några försökspersoner ska få prova att äta choklad varje dag, framtagen av belgiska chokladmästare. Det är äldre kvinnor som har typ 2 diabetes vad jag förstår.
Jag hoppas de blir bättre av det. Samtidigt hoppas jag… Eller hoppas är ett för svagt ord. Jag har våta drömmar om att få äta choklad som belgiska chokladmästare framställt.
Någonstans i bakhuvudet vet jag nog att det är något särksilt med choklad från Belgien. Men att det finns något sådant som chokladmästare hade jag ingen aning om. Vilken titel att ståta med på visitkortet:

Yeezes.
Germund - you’re hired!

Arkiverad i Kommentar, Personligt | 2 kommentarer »

Skrivblockering

Min nuvarande skrivkramp är den mest allomfattande sedan…. Förmodligen sedan jag blev skrivkunnig. Jag har inte skrivit så pass lite som jag gjort nu på 28 år ungefär.

Och sedan heter det inte skrivkramp. Eller, menar man skrivkramp så är det ju skrivkramp. Oftare åsyftar man dock skrivblockering. Skrivkramp är en fysisk åkomma. Man får kramp när man skriver. Även pianospelare kan drabbas av liknande symdrom, fast då heter det kanske något.

Nej, här är det frågan om genomträngande och total skrivblockering, writers block om man vill vara internationell. Om man går in på ovanstående länk kan man läsa att Henry Roth hade skrivblockering i 60 år. Jag undrar vad han gjorde under tiden.

Själv har jag flera gånger påstått att det inte finns något sådan sak som skrivblockering, bara lathet. Jag har helt och hållet ändrat mig i den frågan. Nu hävdar jag motsatsen. Det är bra att kunna byta åsikt lite då och då. Något som framförallt våra politiska bloggare skulle tänka på.

Men i alla fall. Någonstans har jag läst att ovan nämnda symptom kan bero på ångest, depression, oro, förändringar i frontalloben (vaffan, leave my lob alone).

Jag vet inte. Förmodligen är det bara att sluta sjåpa sig och dra igång med skrivandet, som nu. Fast ett tag till kommer jag koncentrera mig på dataspel och släktforskning.

Forskningen går skapligt. Mina farhågor om att statardrängen August Svensson var bastard - en oäkting kom på skam när jag hittade den namngivna fadern och tillika statardrängen Sven Johansson. Också han tycktes vara verksam vid numera mytomspunna Hede Säteri tillsammans med hustrun Anna Stina Andersdotter.

Jag måste kolla upp det här säteriet. Bra att ha något att syssla med medan skrivblockeringen härjar likt en sargad frontallob i kroppen.

Andra bloggar om: skrivkramp, släktforskning, skrivblockering

Arkiverad i Litterärt, Personligt, släktforskning | 1 kommentar »

Min släkt

Min släktforskning går stadigare framåt än vad min aktivitet på den här sidan.
Fast jag har egentligen inte kommit så långt. Tvärtom har jag fastnat lite kring 1859 då min farfars farfar August Svensson möjligen kunde vara född. Lika möjligen kan han vara oäkting vilket försvårar min tanke att till en första början följa släkten ner fadersvis.
Men det kunde man förvisso räkna ut med bakdelen att någon jävel i släkten varit ute och slarvat. Om det nu är så. Jag kan kanske få reda på det ikväll, om jag bara lyckas tyda den snirkliga stilen i 1800-talets kyrkböcker.
August Svensson var för övrigt senare i livet statardräng på Hede Säteri som ska ligga kring Kinna någonstans. Jag har inte kommit mycket längre än så. Men det verkar ganska så jävligt att vara statardräng. Lön en gång per år och några slopar mjölk lite då oc då. Inte konstigt att folk söp så att det stod härliga till.

Arkiverad i släktforskning | 4 kommentarer »

Fångad av en stormvind utan snärtig slutkläm

Kollade på Melodifestivalen i lördags. Jag tyckte Andra Genarationen var bäst. Kanske passar de inte i schlagersammanhang, men jag gillade musiken och via deras hemsida hittade jag fler, och betydligt bättre låtar.
I övrigt var det så kasst att jag blev mörkrädd. Fast, till låtarnas och artisternas försvar kan väl sägas att jag varken är något vidare förtjust i varken schlagers eller galor/ festivaler heller för den delen. De enda typerna av festivaler jag tycker om ligger i Roskilde, Hultsfred and the like.

Och igår monterade jag en byrå inhandlat på vad i folkmun kallas Ikea men som i Bibeln benämns som Helvetet. Det var cirka 10 000 bitar som skulle passa ihop, och förvirrad som jag är, förlade jag minst hälften av dem. När jag var klar var jag så trött att jag inte ens orkade sitta upprätt. Jobbet i sig var kanske inte så uttröttande, men jag hade tränat tidigare på dagen och svurit en hel del över Ingvar Kamprad under själva monteringen. Man blir trött på att vara arg.

Jag är fortfarande så trött att jag inte ens kommer på något snärtig slutkläm. Det smärtar mig djupt, eftersom jag tycker att en text inte är helt komplett om saknar en snärtig slutkläm. Det kan nästan jämföras med att se Carola uppträda utan det där fläktandet i håret hon brukar ha. Och det hade hon inte i lördags vad jag kunde se. Men så kom hon heller inte direkt till slutfinal.

Carola utan fläkt i håret är som en bloggpost utan snärtig slutkläm. Det går inte.
Andra bloggar om: carola häggkvist, andra generationen, melodifestivalen, ikea, ingvar kamprad

Arkiverad i Media, Personligt | 6 kommentarer »