Mina böcker
[Det verkar inte som om länkarna till recensionerna fungerar längre. Ni får helt enkelt lita på att det stått så, en gång i tiden i alla fall]
Jag debuterade med "En skejtares dagbok" och följde upp den boken med "En skejtares frestelser". Hösten 2006 kom tredje delen ut, "En skejtares oskuld". Du kan ladda ner utdrag från böckerna i menyn. Se "Bokutdrag".
Skejtarböckerna handlar om Arvid Carlberg och hans vedermödor i skolan. Vi kan väl se vad Sydsvenskans Anne Aobadia säger om dem (finns tyvärr inte på nätet vad jag vet):
I "En skejtares dagbok" får vi följa Arvid under grundskolans sista hösttermin. En enda lång golgatavandring mot undergången. Han går med andra ord i nian och är smärtsamt medveten om att betygen inte kommer att räcka till gymnasiet. I "En skejtares frestelser" är det vår och kanske kan en något ljusare framtid skönjas. I alla fall på betygsfronten. Tyrannen till mattelärare är sjukskriven. Ny lärare är en underskön varelse med pedagogisk förmåga. Plötsligt förstår Arvid hur ekvartionerna ska lösas. Och det går vägen för Arvid. Även om hans resa genom tillvaron inte är spikrak. Det hör liksom till. Tonåren och dagboksskrivandet. Arvid är definitivt en trevlig bekantskap.
Trevlig text, det där. Thomas Brylla skriver i Uppsala Nya Tidning:
Soneryd lyckas verkligen på ett lättsamt sätt beskriva en ung mans besvärliga tillvaro. Massor av humor, fyndiga repliker och hela tiden med en allvarlig underton. Soneryd träffar rätt i sitt ungdomsspråk, och detta kan sägas vara en bok riktad till pojkar. Det är lätt att identifiera sig med Arvids tillkortakommanden både vad gäller skolan och tjejer.
Tredje boken, En skejtares oskuld, har bland annat fått följande omdöme i Dagens Nyheter och Norrköpings Tidningar:
Från DN: Det här är ungdomsrealism när den är som bäst, en halsbrytande krock mellan total förvirring och blåmärkslila verklighet, kärleksfull feel-good-litteratur utan onödigt socker. Långt mer "Fucking Åmål" än Vecko-Revyn, fast med killar i huvudrollerna.
Från Norrköpings Tidningar: En skejtares oskuld är inte alls sådan, den är faktiskt en av de roligaste böcker med verklighetsanknytning för 15-16-åringar jag läst. Istället för att framställa tonårsperioden som något eländigt och nästintill oändligt berg man måste ta sig över, med bara jobbiga kompisar, självmordsbrev och fjolliga flickor blir här Arvids problem en mycket angenäm läsning eftersom han ser så positivt och tämligen egocentriskt på saker och ting.
Sådana personer finns också, med samma problem, men problem är inte alltid oöverkomliga.
Det är kul med bra recensioner. Skejtarböckerna har fått några fina sådana (och en medioker, i en lärartidning av alla ställen). Men det absolut roligaste är när man haft någon högläsning och folk skrattat åt det man läst, eller i alla fall visat ett leénde. Royaltisen är ju rätt kul oxå.