Jag vill gärna säga något om den här föreslagna FRA-lagen, men jag orkar inte och det är så många mer som skriver om den. Jag konstaterar bara att den är åt helvete och alla som röstar för den borde…. Nej, jag stannar där. Men läs gärna mer om lagen och diskussionen kring den på dessa platser så ska jag återkomma till vad jag tänkte säga under dessa FRA-meddelanden:
Mycket information finns hos Anna Troberg, bland annat här och här.
Ett utrikesperspektiv hittar du hos The Register.
Handfasta tips står att läsa hos Radikalen.
Och naturligtvis kan du alltid kolla Bloggar.se efter etiketten FRA.
Fortfarande kvar? Trodde väl inte det.
Jag vill framförallt uppmärksamma ett stycke välskriven text på FRAs (som ohippt nog betyder Försvarets Radio Anstalt) webbsajt.
Där går FRA i svarstext mot kritik som riktas mot dem.
De skriver ex:
Spaningen kommer, liksom hittills, att gå till så att man i realtid filtrerar information med hjälp av sökbegrepp. Sökbegreppen är komplexa och kan bestå av nummer, namn, sammansättningar av ord och olika signaltekniska egenskaper. Man kan beskriva sökbegreppen som fiskekrokar som sänks ned i en flod. En del fiskar fastnar, men de allra flesta är otillåten fångst och fastnar inte utan försvinner för alltid med strömmen."
OBS: min kursivering, för att betona svarstextens litterära kvalitéer.
Försvinner för alltid längs med strömmen… Mina eventuella fördomar om militärer kommer på skam.
Men samtidigt.
För helvete. Det ska inte ens vara några krokar i mitt vatten. Ge fan i min flod.
Vem är det på bilden förresten?
Andra bloggar om: fra, lag, riksdag, regering, avlyssning, signalspaning
]]>Bilderna som projicerades till mig var från någon form av skrivutbildning. Eleven jag såg var kring de 20, hade lång svart lugg och manchesterjeans. Han satt och läste i en bok om författande. Rubriken var "Skrivblockering". Och där fanns jag med på bild! Min vision var så klar, att jag till och med kunde läsa texten.
Under bilden stod det:
"Andreas Soneryd, ganska okänd under sin tid. Skrev några böcker och hade sedan ett 40 års uppehåll som bröts av att han på eget förlag gav ut den lilla skriften Mitt livs bedrifter, en kortroman på tre sidor varav en var innehållsförteckning. Påstod att hans skrivkramp hade episka och övernaturliga inslag. Underhåll dock sin blogg med relativt ojämna mellanrum till glädje för hans fyra läsare. Men det var en jävel på dataspel, det måste man ge honom."
Jag är dock inte helt säker på att den visionen var riktigt sann. På senare tid har jag nämligen känt hur min lust att skriva liksom blommar i mig. Det kan dock även vara begynnande magsjuka.
Andra bloggar om: skrivkramp, författande, litteratur, profetior
]]>Tricket går tydligen ut på att skojaren ifråga påstår sig ha fel på bilen och för att ha råd med reparationen säljer han sin farmors guldklocka. Priset är långt under marknadsvärdet, vilket naturligtvis är helt riktigt eftersom guldet i själva verket är mässing.
Någonting som jag tror att människor behöver veta är att alla försöker lura dig, utnyttja dig och när du inte är i närheten snackar de skit om dig. Det är bara så.
Och det finns framförallt ingen som säljer guld på parkeringsplatser. Men behöver du mässing kan det vara något att tänka på. Men bered dig på att betala överpris.
Andra bloggar om: guldskojare, bedrägeri, bedragare
]]>Jag frågade om jag inte fick se det för att hon tycker Patrick Dempsey är så snygg. Men hon menade att det mer berodde på att det kunde vara så känsosamt och att hon inte vill ha sällskap då.
Jag köpte det argumentet. Dessutom sitter jag hellre vid datorn och
Själv kommer framförallt ihåh Demspey från 80-talsfilmen Can’t buy me love, där han spelar en charmig men något romatiskt eftersatt nörd. Han verkar dock ha vuxit i håret på senare år och tycks vara en trevlig karl med bra åsikter.
Men jag skulle inte vilja opereras av dr. McDreamy eller vad han heter. Nej, det får hellre vara en gammal knotig, men stadig, tant eller fabror. Jag skulle nämligen aldrig känna mig lugn tillsammans med en läkare som jag misstänker spenderar mer tid framför spegeln, än vid läkarstudier.
Andra bloggar om: grey’s anatomy, patrick dempsey
]]>Men det tänker jag inte göra i år. Jag kör en repris på förra årets inlägg istället, nämligen "Den förbannade sommaren". Mästerverket skrevs för nästan exakt år sedan och innehåller bevingade citat som: "Man skulle kunna tro att jag har vampyrblod i mig för så fort jag blir utdragen i solen blir jag svag, lite irriterad och trött. Dessutom börjar det ryka om huden." och "… enda bra med sommaren är att man kan sitta ute och dricka öl vilket betyder att man kan röka samtidigt".
Tunga grejer.
Som i ett led i processen att förnya min person ska jag inte klaga på värmen i år. Jag har till och med försökt sitta i solen ett par gånger. Det gick bra tills temperaturen gick upp till 25 grader då jag svärandes slängde mig åt sidan och drog i mig två kalla starköl på fem sekunder.
]]>Jag skulle säkert vara en sådan som inte registrerade ett namn på ungen i tid.
"Ähh, vaffan. Vi kallar han lille kebaben tills vidare"
Bra är den hursomhelst. Någon recensent på framsidan av pocketboken jämför honom med Douglas Coupland och Nick Hornby.
I grunden är det en dokumentär roman om skribenten Chuck Klosterman som reser genom USA för att se platser där olika rockstjärnor dött. Vid sidan av det funderar han på några gamla förälskelser, träffar vänner, snortar kokain och pratar med en man någonstans som förklarar varför det är en bra idé att reta upp den person man tänker sig gifta sig med.
Jag skulle med vilja ha en anledning att åka genom ett land och skriva om saker. Tyvärr har jag inte kommit på vilka saker jag skulle skriva om än.
]]>Med det i åtanke kan jag bara konstatera att det är en mycket stark bok. Det har en stor del av det svenska folket redan upptäckt, i alla fall enligt försäljningsstatistik. Men jag är inte sån att jag behöver vara först med saker och ting.
I går var det mors dag, den första efter att min mamma gått bort. Det i samband med den starka avslutningen på Lindeborgs bok gjorde att marken skakade till litegrann.
Jag är glad att jag läste den, trots allt.
Mig äger ingen är ett bra namn på en bok och en bra sak att säga till sig själv.
Mig äger ingen, inte en jävel.
Andra bloggar om: mig äger ingen, åsa lindeborg
]]>"Im 34. Yeah, I know. That old and still playing computer games."
"You’re my idol! I want to be like that aswell".
Det fick mig att känna mig lite varm om hjärtat. Det är möjligt att ingen ser upp till mig för något, men en knatte (i Turkiet har jag fått veta) ser i alla fall upp till mig för jag är en överårig spelentusiast.
Fast när det gäller WoW har jag fått för mig att där finns ett litet äldre klientel. Det är många över 30 som vill glömma allt och logga in på sin avatar och slå sönder saker och ting.
I vardagliga livet kanske vi bygger hus, lägger plåster på små barn eller gör annonser.
På kvällarna leker vi att vi är trollkrigare och slår huvudet av försvarslösa.
Ganska bisarrt, men iallafall bättre än att skjuta upp heroin i venerna.
Och om du fortfarande inte vet något är WoW - World of Warcraft, så är det en fantasyspelvärld online som har cirka 10 miljoner spelare världen över. Men bara en av dem är 34 år, ungdomsförfattare och skriver i den här bloggen.
Andra bloggar om: world of warcraft, spel, wow
]]>