30-?rskris
maj 6, 2005 – 10:11Ikv?ll kommer Tyngdlyftaren ?ver p? lite vin och k?k. Han har varit lite off p? sistone, trots att han numera huserar i en del av mina kr?nikor under pseudonymen “Konstn?ren” (l?s h?r och h?r).
Dessv?rre tycks det inte r?cka att medverka i Norrk?pings r?daste dagstidning. Han vill ha n?got mer.
Jag har inte sagt det till honom, men vad det handlar om ?r ett klassiskt fall av 30-?rskris. Det d?r n?r man inte riktigt vet vad man vill, att man ?r fast och inte kommer n?gonvart, att den ena dagen alltid ?r den andra lik.
N?r jag kommer och t?nka p? det fr?gade han mig en g?ng om jag haft n?gon 30-?rskris. Jag f?rklarade dock f?r honom att jag har st?ndig kris och att n?gra s?rskilda ?lderrelaterade kriser inte m?rks d?.
Nu har han sagt upp l?genheten och pratar om att l?ra sig svetsa.
- Varf?r i helvete vill du l?ra dig svetsa, undrade jag d?.
- F?r att jag vill bli s?dan d?r undervattenssvetsare.
- Herregud. Forts?tt jobba med konsten. Du kan bo i min k?llare.
I n?sta andetag sa han att han skulle till Norge och jobba som st?llningsbyggare.
Nej det ?r inte roligt n?r man k?nner marken svikta under sig.
Det kommer bli bra med ett par flaskor vin och lite mat. Om inte annat kommer hans framtidsplaner f?rvildas ytterliggare.
Gladare blir han iallafall f?r man hoppas. Molly brukar blir s? ?verlycklig n?r hon ser Tyngdlyftaren att hon n?stan kissar p? sig. Hon hoppar p? honom, sk?ller och tjuter om vartannat av ren och sk?r gl?dje. S?dana saker kan f? vem som helst att dra p? smilbanden.
Molly - levande Prozac.