En fd. skejtares dagbok

Oh brotha!

Normalt, när man viljat äta lite italienskt i Norrköping, har man fått gå till mycket förträffliga Trattoria Pappa Grappa. Det är en en grymt bra restaurang: Trevliga servitriser och bartendern kan blanda till drinkar som kan sänka den mest förhärdade suputen. Men de har fått lite konkurrens.
Idag lyckades jag övertyga tjejen om att det vore en bra idé att gå ut och äta. Det är ju så jobbigt att laga mat (fast jag hade faktiskt gjort keso-plättar till frukost).
Vi valde det relativt nyöppnade Trattoria Asti. Som ni säkert förstått är det en italiensk restaurang. Jag är svag för italiensk mat. Det är något med kryddningen, även om det såklart skiljer sig mellan de olika regionerna. Av de länder vars matlagning jag provat håller jag den italienska för att vara den främsta.
Hursomhelst åt jag en sagolik fläskfilé med gorgonzolasås och vitlöksfrästa champinjoner. Tjejen åt någon laxfjäril med basilikacremé. Till efterrätt tog hon en pannacotta som av någon anledning fick mig att skrika "Oh, brother!" rakt ut. Kanske för att den var så himla god.
Själv fortsatte jag läppja på min italienska öl till efterrätt. Jag är en enkel man.
Mat ska vara italiensk.
Öl ska vara ljus och lite blaskig.
Oh, brother!