En fd. skejtares dagbok

Scrubs

Jag gillar tv-serien Scrubs så till den milda grad att jag skulle kunna tänka mig att bli läkare (serien utspelar sig på ett sjukhus). Jag skulle inte vilja bli läkare för att kunna hjälpa människor, utan bara för att härma situationer i Scrubs. Som att komma tillbaka med ett provsvar till en manlig patient och säga:
"Ja, den goda nyheten är att du inte är gravid."
Sådant tycker jag är kul.
Men jag kommer aldrig bli läkare, åtminstone inte i det här livet. Och får man tro min kompis DRL, som har jobbat på sjukhus sedan Florence Nightinggale höll igång, är rolighetsnivån att jobba på sjukhus att likställa med ett av misstag intaget lavemang.
Fast jag gick faktiskt en två veckor lång sjukvårdsutbildning i lumpen. Möjligen minns jag inte så jättemycket ifrån den, men jag vet i teorin hur det fungerar med ett avsnörande förband. Det är ett sådant man gör om man av någon anledning skulle bli av med benet.
När vi höll på med den utbildningen fick vi ställa upp som skadade i en katastrofsituationen för läkarstudenter. Innan det satte igång fick vi varsin lapp där det stod vad det var för skada vi skulle simulera. På min lapp stod det:
"Du har blivit av med huvudet"
När studenterna kom och frågade hur det var med mig där jag låg på marken var jag bara tyst och försökte verka så huvudlös som möjligt.
Fast det är först nu, 15 år senare som jag verkligen lyckats med det, att verka huvudlös.