Alla älskar maränger
augusti 3, 2007 – 9:48En av mina äldsta och bästa vänner ska gifta sig. Fantastiskt. Inte så mycket för att det är romaniskt eller så. Ärligt talat, romantik är såååå 80-tal. Nu är det kinky och vispgrädde som gäller.
Nej, det fantastiska är att jag ska vara brölloppsvittne. Jag vet inte exakt vad det betyder ärligt talat. Som jag ser det ska jag vara någon form av myndighetsperson som övervakar att allt går rätt till. Eventuellt kan jag komma att behöva någon form av uniform.
Det känns som en stor ära och jag kommer inte ta lätt på uppgiften (vad den nu är).
Vid sådana här tillfällen börjar man såklart tänka på sin egen eventuellt framtida vigsel. Det normala i min släkt har varit att man inte gifter sig. Det är alltså mer eller mindre en klan av bastarder. Men det normala i min släkt har också varit att man hushåller med pengar, att man är artig mot främlingar och skaffar barn tidigt så jag vet inte om blodsbanden är så starka.
När jag och tjejen pratar giftemål drar hon åt det borgliga hållet och jag år det kyrkliga (pseudoprotestant som jag är). Jag ser framför mig orgelspel, stor vit klännng med släp och jag själv i sjöbefälsuniform.
- Jag skulle se ut som en maräng, brukar tjejen klaga.
Och vad är det för fel på det? Alla älskar väl maränger?
Hursomhelst ser jag fram emot det verkliga brölloppet som kommer ske framåt senhösten. Det är två mycket fina människor som ska gifta sig och jag ska göra mitt yttersta att bevittna det hela med all den myndighet som krävs. Kanske i sjöbefälsuniform.