En fd. skejtares dagbok

Smalband

Historien med mitt bredband är som en pågående mardröm utan slut.
När jag flyttade till nya lägenheten visste jag att det skulle bli en tid utan att vara uppkopplad. Jag var mentalt förberedd på det och hade läst manualer om hur man surfar och hämtar mejl med mobiltelefonen.
Vad jag inte var det minsta förberedd på var att Glocalnet efter ungefär tre veckor meddelade:
"Tyvärr, telestationen är full. Du kan inte få bredband."
Ngggngg.
Telia kontaktades.
"Nej, tyvärr. Inget bredband."
Gahh!
En krok slängdes till Bredbandsbolaget som övertygande intygade "Visst, bredband. Inga problem."
Det lät nästan för bra för att vara sant.
Och det var det.
"Tyvärr. Du kan inte få bredband. Inte heller är det fysiskt möjligt att bygga ut telestationen."
När man inte har bredaband får man göra annat på kvällarna, som att fika, gå promenader, kolla på tv eller laga god mat. Men det tar stopp till slut. Jag vill surfa på kvällarna och på sin höjd äta en svettig ostmacka till medan jag gör det.
Jag började fundera på om jag skulle sparka igång modemet i min dator. Fast jag vet inte. Förmodligen är jag hellre utan uppkoppling än att behöva tvingas surfa med ett gammalt 56k modem igen. Så desperat är jag inte.
Jo, så depsperat är jag nog egentligen men nu har jag återigen sett ljuset i slutet av tunneln.
Vi hörde nämligen av oss till Telia igen. Detta härliga gamla statliga bolag försäkrade på heder och samvete att det numera faktiskt fanns en plats på telestationen.
Om det blir som de säger har jag kommer bredbandet eventuellt nästa vecka.
Härligt! Never again ska jag göra något vettigt på kvällarna.
Ljuset i tunneln - måtte det inte vara ett tåg.

Andra bloggar om: bredband, telia, bredbandsbolaget, modem, glocalnet