En fd. skejtares dagbok

Cat vs dog

Så har det kommit sig, i den förmodade tidiga hälften av mitt liv att jag började dela hus och hem med katter. De ingick när jag flyttade samman med deras ägare.
Katterna ifråga är ganska tjocka och har mycket päls, precis som djur av den sorten ska ha. De beter sig väl som katter i allmänhet. Den ene tycker om att ligga på höga platser, den andre att äta damm. Båda är väldigt förtjusta i trånga skokartonger, som de pressar ner sina mäktiga lekamen i, som synes på bilden. Man kan även bära omkring på katten när den ligger i skokartongen vilket gör den förvånansvärt portabel.
De has sinsemellan väldigt skiftande personlighet. Den äldre av dem, som jag kallar för Rule är av det lugna slaget. Han brukar vässa klorna på min mage. Den andre kallar jag för Trule och lite mer nervöst lagd. Om man råkar överraska honom kan han spontanhoppa ungefär en och en halv meter upp i luften. Det ser ganska roligt ut, men jag skulle naturligtvis aldrig överraska honom med flit.

En fråga man ibland kan få är om man är katt- eller hundmänniska. Jag har fått för mig att det är lite märkvärdigare att vara kattmänniska. Då ses man som självständig, att man går sin egen väg, ingen styr över en (och kanske att man brukar tvätta sig mellan tårna med tungan) och så vidare. Hundmänniskor i detta fall gillar kanske följsamhet, trygghet med mera.
Jag kan nog inte säga att jag föredrar någon eller rättare sagt båda. Katter är ju lite enklare om man är av det slappa slaget. Det är bara slänga i dom i ett rum med en skokartong så roar de sig hela kvällen. Hundar kräver lite mer engagemang än så, om de inte ska börja yla och kissa ner tapeterna, men så är de å andra sidan mycket lättare att förstå sig på. Är de hungriga ser man det. Vill de leka ser man det. Vill de gå ut märker man det. Och får man oväntat besök (Gud förbjude det) märker man det utav bara helvete (eller hur Molly.)

Andra bloggar om: katter, hundar