En fd. skejtares dagbok

Micropopcorn

När jag handlar på min lokala orientaffär får jag alltid en chokladbit, oavsett hur mycket jag handlar. Det är ju trevligt, men samtidigt lite slöseri med choklad. Jag älskar förvisso choklad - riktig choklad. Det ska vara såndär choklad som helst har 135% kakao i sig, eller åtminstone 75%.
Naturligtvis säger jag inget. Vi har en flera år gammal affärsrelation med varandra och den får inte störas av en sådan sak. Jag får till och med handla på krita om jag behöver (vilket ofta brukar inträffa några dagar innan löning).
Nu tror jag att han kommit över ett parti micropopcorn, för nu skickar han även med ett paket av det varenda gång jag är där.
Mitt lager av chokladbitar och micropopcorn börjar fyllas upp snabbt.
Även om jag skulle säga något vet jag inte om han skulle förstå. Hans svenska är inte den bästa. En gång när jag skulle köpa tändstickor fick jag stå och gestikulera för att han skulle förstå vad jag ville ha. En annan gång föreslog jag att han skulle köpa in pistagenötter. Det var helt onöjligt att få fram. Hur fasiken gestikulerar man ordet pistagenöt? Fick Folkpartiet, med deras språktester, bestämma skulle han förmodligen nekas medborgarskap. Tack och lov har de jävlarna inte fått igenom det.
Jag kommer sakna min lilla affär när jag någongång inte längre bor i närheten. Men till minne kommer jag ha trehundra chokladbitar och en försvarlig mängd micropopcorn.