En fd. skejtares dagbok

Hattori Hanzo

Inte för att jag tror någon gråtit sig till sömns, men jag är i alla fall ledsen för den dåliga uppdateringstakten. Inte heller har jag något att säga till mitt försvar. Som vanligt har jag bara varit…. Lat…
För att tala om något helt annat är det lilla djuret här ovan mammas nya projekt. På sätt och vis är det väl mitt fel (som så många andra saker här i världen).
Mamma är efter en stroke och några hjärntumörer rullstolsbunden och hon kan i princip bara säga "Ja" med olika tonfall (hon har ett ilsket "ja" som särskilt sparas åt den vanartige sonen, moi).
Hursomhelst tyckte jag det var en bra idé för henne att skaffa en katt, så jag har marknadsfört idén för henne (hon sa "Jaaa") i några månader. Djur är bra, framförallt för sjuka människor.
En eventuellt vacker dag kom syrran förbi. Mamma ville något och pekade på Corren. Efter en stund kom både assistenten och syrran fram till att mamsen sett en annons på en katt.
Innan någon hann säga "pälsallergi" satt ovanstående lilla knyte i syrrans bil på väg hem till Linköping.
Det intressanta i sammanhanget var att alla var överens om att det skulle vara en hankatt. Djuret på bilden var en hankatt, ända till uppfödaren var hos veterinären som ganska snabbt kom fram till att Hattori Hanzo ingalunda var en herre, utan en dam….
Vad gör man? Mamma hade bestämt sig och hon var inte den som ändrade sig så lätt.
Trots påtryckningar heter katten fortfarande Hattori Hanzo. Den filminresserade vet att Hattori Hanzo är en legendarisk svärdsmed i Kill Bill-filmerna.
Katten Hattori vet inte mycket om svärdstillverkning men har vassa klor och spetsiga tänder.
Det sista jag såg av honom henne idag var när hon hängde på undulatburen och mamma som utstötte ett bekymrat "Jaaa".