Tiden går fort när man har roligt. Jag trodde faktiskt inte det var så länge sedan jag uppdaterade. Bättring.

Men så har jag ju också varit ute i världen: Göteborg, Söderköping och en liten tripp till Grebo. Det är ovanligt mycket för att vara mig. Och i helgen ska jag till Värmland för bröllop. Jag blir helt stressad av så mycket resedramatik. Inte konstigt att jag drömmer om att jag reser runt i USA och sådant.

Oh well. Vid sidan av mitt vagabond-liv är livet ytterst normalt och träkigt, tack och lov. Jag försöker hålla igång träningen. Det går sådär. Jag försöker vara duktig på jobbet. Jag försöker skriva. Det går sämre än… Ja, något som går väldigt dåligt – fast samtidigt anar jag en förändringens vind.

Än så länge blåser inte förändringens vind så starkt, för nu slutar innan ens meningen är slu

Nu har jag återigen, efter några veckor med dåliga vanor, åter kommit tillbaka till regelbunden träning. Jag tror framförallt det är bra för mitt psyke. När jag inte har rutiner och lite omväxling med fysisk aktivitet riskerar jag annars hemfalla åt grubblerier och dåliga val. Överlag blir jag nog en gladare person.

Ibland undrar jag när mitt stackars psyke blev så omskakat att det numera behöver dessa ramar för att hålla sig någorlunda intakt. Kanske har det alltid varit så? Förvisso håll jag på med mycket idrott i min ungdom och då var mitt liv ganska turbulent. Möjligen hade jag varit mer skadad om tv-spelens utveckling hade varit större när jag var ung. Troligen. Jag kastade över mig de dåliga ursäkterna till digital underhållning som fanns på den tiden likt en törstande efter vatten. Men det fanns inte så mycket så då var man tvungen att hålla på med någon aktivitet för att överhuvudtaget stå ut med tillvaron. Och nu, som vuxen har jag nästan, men bara nästan tröttnat på spel så då är man tillbaka vid ruta ett.

Nu har jag kommit till det stadiet att jag knappt vet hur jag började denna text och vet verkligen inte hur jag ska sluta den.

Jag kan ju säga att ska till Göteborg i helgen. Det ska bli trevligt att komma ut i stora världen men läskigt att lämna Norrköping. Jag är ju en av världens minst beresta män så varje steg utanför promenaderna är som en resa till mars.

Så, det funkar som ett slut. God natt.

Det var ju inte alls meningen att trippelposta det förra inlägget. Sånt kallas nog spam. Jag skyller på min surfplatta. WordPress-appen till den är lite krånglig.

Oh well, anyways, whatever…

Jag lyckades träna. Det var varmt som i helvetet på gymmet, inbillar jag mig.  Pojken som försöker få mig sajna upp för på personlig träning var där och var trevlig. Han har helt klart insett det marknadsriktiga i att vara trevlig mot oss slöfockar till kunder. Trots att personlig träning kostar något mer än knark, kommer jag troligen för eller senare köpa några pass. Jag tycker om när folk är trevliga och jg är ganska lättlurad.

I övrigt är det lugnt i den personliga sfären. Jag känner lite kanske att min kreativitet är jinxed men jag letar efter botemedlet. Jag har försökt med en ovanligt god variant av vitlöksmajonäs. Det har väl inte direkt fungerat och folk klagar att jag luktar vitlök på jobbet. I brist på annat fortsätter jag dock med den.

Nu ska jag återgå till min mer hälsosamma livet med träning och fasta rutiner. Min obefintliga karaktär mår inte bra av att inte träna. Samtidigt kämpar den obefintliga karaktären in i det sista med att motstå träning. Den har många idéer vad man kan ta sig till istället för att träna. Nu får jag sluta säga träna och gå och träna istället. Fan.

Jag har sedan en tid märkt en ökad trafik av duvor på min balkong. Det var ingenting som höll mig vaken om nätterna utan mer en stillsam observation.

I morse vid sex vaknade jag och uppenbart också katten av att en duva helt fräckt vandrade fram och tillbaka på mitt balkongräcket. Katten tog mer illa vid sig än vad jag gjorde. Han satt och jamade så där konstigt som katter gör när de ser ett byte och viftade på svansen. Jag lät han hållas och försökte somna om. Det visade sig dock svårt med å ena sidan kattens jamanden och andra sidan duvans kuttranden.

Till slut fick jag ge upp. Jag ställde mig bredvid katten för att se vad det var frågan om. Nu kunde jag se att det var två stycken, möjligen ett duv-par. Den ena satt på räcket och den andra satt på balkonggolvet och verkade ha det ganska bra.

Katten fortsatte jama och vifta på svansen. Förmodligen skulle han börja dregla snart. Jag lät dem hållas och gjorde frukost. När jag kom tillbaka var positionerna desamma, men kanske lite mer avspänd. Jag knackade dock några gånger på fönsterrutan för att få iväg duvan, för det var bara en kvar. Jag kunde nämligen se min katt sitta där hela dagen och stirra ut duvorna och helt glömma bort mat och vatten.

Situationen löstes bra. Tillslut var det bara en god anekdot jag kunde berätta för några på jobbet.

Dagen gick och när jag kom hem igen kollade jag till balkongen igen, för att se om familjen var tillbaka. Det var de inte, däremot såg jag under en av de trasiga stolarna, att ett bo hade börjat byggas. Kanske hade det funnits där redan på morgonen, troligt eftersom den ena duvan hade legat där.

Jag kan ju inte klandra dem för att de bygger bo där. Det är aldrig någon ute där och utsikten mot hamnen är fin. Dessutom tror jag den trasiga stolen gav ett visst regnskydd. Dock kanske kan den dagliga åsynen av katten Sigge verkar lite avskräckande.

Jag har haft en bra Valborgsmässoafton. Jag såg en eld, fyrverkerier  jag hade trevligt sällskap. Egentligen orkar jag inte säga någonting, men jag avslutar med en sång.

http://www.youtube.com/watch?v=aCfRcgoPxTw

Pine – Det betyder väl både gran och tall va? På english alltså. Svaret är nog bara en googling bort med jag låter min fråga stå kvar så det här inlägget får lite textmassa. Varför kan i såfall inte gran få ett eget ord och tall ett eget ord?

Oh well. Anledningen till att jag har såhär djupa funderingar är att jag ikväll var på bio och såg ”The Place Beyond the Pines”. Jag orkar inte referera handlingen. Det finns recensioner som gör sånt bättre.

Först tyckte jag nog bara det var en väldigt mörk film med bra skådespelare. Det kändes som katastroferna avlöste varandra och ljusglimtarna så att säga lyste med sin frånvaro. Enda humorn i filmen var en fantastiskt passande Star Wars referens.
Men jag tyckte om den och jag tror det är en sån film som växer. Jag måste nog se den igen

Så igår inträffade slutligen grillfesten. Det var trevligt. Jag och vännen var ansvariga för korvgrillningen och tog jobbet på stort allvar. Vi mötte alla problemen med att servera mat: ”Öhh, chorizon går åt som fan, säg att ostkorven är bäst” och när både ostkorven och chorizon fick lite hög omsättning ”Kom igen, gör reklam för Brittas stekkorv nu”.

Överlag gick korvfördelningen bra. Själv tog jag Brittas stekkorv. Min hunger var något begränsad för jag hade varit lite stressad under dagen. Det tar på kropp och psyke att anordna fest, framförallt när man som jag är en lite desorienterad person. Troligen skulle jag inte göra mig ett stort namn som festfixare. Jag skulle alltid glömma att köpa något eller glömma att bjuda in någon.

Alla verkade mätta och glada när festen började ebba ut. En utvald skara fortsatte sedan hem till mig där festen fortsatte runt mitt matbord. Vi drack några Trappistöl och lite vin. Det var trevligt och glatt. Efter att större delen av gänget gått hem satt jag och min kollega kvar och filosoferade lite. Han bor på landet och behövde sova över hos mig. Det är ganska praktisk. Han är en äldre man och ganska morgonpigg, och när han går upp på morgonen känner han att han måste göra. Och förvisso kan synen av en gråhårig man i kalsonger verka lite stötande på morgonen, men han hade i vanlig ordning diskat och börjat med frukosten.

Nu är jag återigen ensam med katten. Han verkar lite trött idag för han har väl inte sovit helt optimalt med två snarkande män i hans vanliga rum. Det är helt ok, husse är med lite trött.

På bilden ser vi min förvirrade vän, mina andre vän som vet hur förvirrade vi är, och jag själv.

Idag kom det fram fler detaljer om att vårt handlande kanske inte var 100%. Jag konfronterade min kollega och frågade vad fan han menade med att vi behövde 4 l tändvätska. Han kallade mig idiot och sa att han bara sa 3 l. Hade vi inte varit fredliga män hade det kanske kommit så långt som till en våldsam konfrontation men vi nöjde oss med förolämpningar.

När jag sedan, efter att kollegan gått hem, undersökte antalet flaskor tändvätska, hittade jag en.

Det här ställer till vissa problem för mig, för oavsett om min kollega (jag kallar honom inte längre vän) sa 3 eller 4 tog jag för lite. Min tro att det här var en lyckad inköpsresa börjar grusas i sina grundvalar. Jag skulle gärna skylla på någon annan, men jag minns inte riktigt vad som hände när vi packade ner varorna.

Jag önskar ibland att jag kunde organisera saker även privat men det går inte. Jag vet inte vad det är för fel. En gång minns jag att jag skulle köpa en mopp eller nåt men det jag kom hem med var högtalare och en anordning för trådlös anslutning. Kaos går med mig.

Idag var jag och en vän och handlade inför firmans grillfest på fredag. Det var jag själv som propsat för att vi skulle åka då jag inte litar på någon annans kvalitetsmedvetenhet när det gäller råvaror. Lite storhetsvansinne måste man ha. Kanske kunde det även verka vettigt då vi inom våra respektive tjänster kan verka vara strukturerade och organiserade. Det är vi också och det har tagit år att bygga upp. Och den enda anledningen till all denna struktur är att vi båda bär på kaos inom oss. Våra psyken är motpoler till allt som har med organisation att göra.

Vi hade en lista som vi lagt ner vår själ i att göra och vi höll tag i den som den sista droppen vatten. Det var nog i sig inte en svår lista att följa och vi lyckades ganska bra till en början. Det var ganska tydliga regler hur vi skulle jobba med inhandlingen – Man skulle identifiera varan, bestämma antal, stoppa ner den i kundvagnen och stryka den från listan. Gärna skulle vi repetera inför varandra vad vi nyss stoppat ner.

Fallgroparna var många. Någon gång snöade vi in på en stekhäll för 12000 som vi båda ansåg som ett gott köp. En annan gång var vi tvungna att diskutera vilka som är de bästa krossade tomaterna och en tredje gång gav vi oss ut på en vild jakt efter en surkålshylla, som vi hört talas om. Inget av det hade egentligen med grillfesten att göra och till slut samlade vi oss, och ledde tillbaka vår färd enligt Listans direktiv.

Vi klarade oss rätt bra, även om svetten lackade och våra sinnen uppfylldes av allt mer stress. När vi till slut stod vi kassan hade vi gett upp på ett par varor, men som genom ett herrens mirakel uppenbarade de sig precis vid kassan. Vi kände att herren vad med oss och även om jag inte riktigt förstod varför min vän tyckte vi behövde 4 liter tändvätska tog jag vår inköpstur som en succé, trots att vårt partnerförhållande i sammanhanget möts av viss skepsis av en annan kollega som känner oss väl.

Vi gick vidare till Systembolaget, där allting fortlöpte nästan klanderfritt förutom att vi höll på att köpa alkoholfri öl. Misstaget parerades skickligt och det enda kvarvarande hindren var att min lite mer kommunistiske kollega prompt ville ha ekologiskt vin. Det gick inte hela vägen utan tillslut fick vi nöja oss med Fairtrade.

Kvar stod bara korven, trodde vi. Vi nöjde oss såklart inte med vanlig Scankorv utan det skulle vara lokalt och från en charkbutik. Första vi gick till visade sig vara helt out of korv. Det chockade oss men jag tog kommandot och beordrade kollegan att åka till en annan. Där gick det bättre, även om vi tömde företagets lager på korv.

När vi kom tillbaka till firman kände vi oss lite som hjältar. Vi hade slutfört vårt uppdrag med heder, även om det förmodligen skulle bli den dyraste korvgrillning som någonsin inträffat. Vi packade in varorna, skröt lite om varorna vi köpt och klagade någon på psykisk utmattning. När vi tog vår välförtjänta kopp kaffe badade vi i kollegornas beundran för vår gärning, ända tills vi såg på Listan att vi glömt coleslawn. Allt vår gärning förintades till noll. Återigen var vi de förvirrade typerna som gick med kaos. Vår vän hade rätt.